Igår sprang jag Lidingöloppet som också var den, för mig, avslutande delen i En Svensk Klassiker. Klassikern började i vintras med Vasaloppet och fortsatte sedan i somras med Vätternrundan och Vansbrosimningen.

Sedan min fotskada jag fick i mitten av augusti då jag sprang drygt två mil på grusväg har jag inte rört en fena, på gott och ont. Det positiva var att jag inte alls kände av skadan i foten som tydligen hunnit läka ihop ordentligt, det negativa var att jag kom till Lidingöloppet med ett par riktigt slappa veckor i bagaget. Mina ben var inte alls beredda på den påfrestning tre mil terränglöpning innebär och efter drygt halva loppet började det smärta ordentligt i knän och vader. I det här läget blev jag tvungen att variera gång med löpning och väl inne på sista milen var det i princip bara gång som gällde. De sista fem kilometrarna var klart värst och de tog precis 50 minuter!

Stel som en pinne har jag nu i alla fall genomfört En Svensk Klassiker och det är det som är viktigast.

Nu är det hög tid för en flottig pizza och efter det hockey, Örebro Vipers möter Mora i hockeyallsvenskan.

Uppdatering 090928 00:53: Örebro spöade Mora i hockeyn med slutresultatet 6-4. Hur stort är inte det? Riktigt läckert. Det blir garanterat fler besök här i ishallen under säsongen. Imorgon är det dags för fotboll igen, ÖSK borta mot GAIS. Den matchen blir på tv:n, eller i värsta fall på radion…