Halvmaran. I brist på Cykelvasa och nedstämd över att det inte blev något av den var jag tvungen att använda min laddade energi till något annat. Eftersom jag ska springa Å-stadsloppet här i Örebro på lördag var jag helt enkelt tvungen att få ett ordentligt löppass i kroppen för att få kännedom om hur den fungerar. Så istället för att cykla min sedvanliga Bockhammarsrunda på drygt två mil grusväg sprang jag den i ett par slitna gamla löparskor som stod i garaget i Skinnsberg.
Jag förstod redan innan att det skulle bli smärtsamt, både eftersom skorna säkert är runt 8-10 år gamla och att jag aldrig tidigare sprungit längre än drygt en mil i stöten. Men jag var beredd på det och fokuserad på att ta mig runt.
Mamma passade på att klippa gräsmattan i Bockhammar vid stugorna och kunde då köra “bakvägen” och lämna av en flaska vatten vid Gäddtjärn efter kanske sju kilometer. Vattnet satt fint och drygt första milen till Bockhammar flöt riktigt bra där mer vätska intogs tillsammans med en risifrutti. Det var en nödvändig pause på ett par, tre minuter ungefär.
Den sista milen hem blev riktigt tung. Fötterna började värka på flera ställen, jag kände att blåsor började bränna men det värsta var smärtan i höger hålfot, eller vad det nu heter. Mitt under foten. Trötta fötter och även vanlig utmattning gjorde att jag var tvungen att gå en hel del mellan kilometer 12 och 17. Det gick riktigt segt. Jag hade tur att mamma kom ikapp mig med bilen efter gräsklippningen och kunde servera mer vatten för det gav verkligen energi och de sista kilometrarna hem efter det flöt hyffsat bra.
Jag vet inte exakt hur lång den här rundan blev men runt 21-23 kilometer ungefär. Klockan stannade på 2 timmar och 16 minuter, en tid som jag utan problem kan få under 2 timmar med rätt skor och ett par mil till i kroppen. Det bör nästan kunna gå att plocka Å-stadsloppet i helgen på under två timmar tror jag. Om nu fötterna hinner återhämta sig.
Kändes riktigt piss att vakna nu. Borde ha setat på cykelsadeln i skogen mellan Mora och Sälen. Vad jag ska göra med kolhydraterna jag laddat var min första tanke när jag slog upp ögonen. Jo vad passar inte bättre att köra Bockhammarsrundan med löparskorna. Perfekt träning så här en vecka innan halvmaran i Örebro. Inte de bästa löparskorna jag har ståendes här hos mamma i Skinnsberg men jag måste göra något idag.
Nu har jag varit i garaget i flera timmar och cykeln är i toppskick, allt utom bakhjulet. Jag har vetat att det varit lite vint en längre tid men något måste ha hänt när jag cyklade full fräs genom skogen från gamla vattentornet till cykelvägen mot gamla Masbo tidigare i veckan när jag tog en genväg. Bakhjulet är så vint nu att jag inte kan få bakbromsen att spela med över huvud taget. Det går inte att justera bromsklossarna när hjulet wobblar centimetrar åt sidorna. SKIT. Varför märkte jag inte det här tidigare? Varför fixar jag med cykeln kvällen innan Cykelvasan? Det är jag som gör som alltid, ute i sista minuten. Egentligen är jag inte förvånad. Jag måste vända det här mönstret någon gång.
Jag var så sjukt taggad för det här loppet, att göra en riktigt bra tid som jag har tränat för. Men det här går inte. Köpa nytt bakhjul är inte det lättaste en söndagkväll, inte heller att få hjälp med justering om det nu skulle gå att fixa hjulet över huvud taget. Köpa ett helt nytt bakjul på plats vid starten i Sälen kanske, men ska jag åka 35 mil eller vad det nu är och hoppas på att det finns bakhjul att köpa vid starten? Eller få hjälp med att fixa till det. Nja. Det var min spontana tanke men kändes sedan bara dumt. Det här är så bittert så det finns inte.
Efter funderingar fram och tillbaka nu den senate timmen och med stöd av mamma så dök ett alternativ upp. Finnmarksturen. Jag lägger ned Cykelvasan nu och kör Finnmarksturen den 29 augusti istället. Det är ett hårdare lopp. Längre och mer terräng. Riktigt synd att missa premiären av Cykelvasan men det här känns ändå rätt bra, ett alternativ. Självklart tecknade jag ingen försäkring för att få tillbaka tusenlappen som anmälningen kostade, men samtidigt är det här ingen ekonomisk fråga. Det är BARA BITTERT.
Nu är det bara knappt 16 timmar kvar tills jag startar Cykelvasan i Sälen imorgon vid 09:40. Börjar bli riktigt taggad nu och det här ska bli en grym upplevelse. Nu ska cykeln servas och provköras en sista gång innan den lastas in i bilen. Jag har ännu inte bestämt mig om jag ska kliva upp klockan tre inatt och åka till Sälen eller om jag ska åka redan nu ikväll och sova i bilen. Det lutar åt det sistnämnda.
Arrangörerna har klämt in lite bättre förbindelser som det verkar och när jag kommer i mål i Mora går busstransporter tillbaka till Sälen vid 14:00, 17:00 och 20:00. Hinner jag med 14-transporten tro? Bilen kommer ju att stå i Sälen och jag måste tillbaka dit för att kunna åka hem. Troligen blir det 17-transporten…
Som sagt, jag startar 09:40 med startnummer 1776.
För SMS med min starttid, mellantid i Evertsberg samt målgång skicka ett SMS till 72700 med texten CV 1776 (mellanslag mellan CV och nummret). Kostnad för det är 20 kr.
Idag blev det en sväng hem till Skinnsberg för att lämna tillbaka mammas bil, reparera bagageluckan med nya gasfjädrar, serva cykeln inför Cykelvasan på söndag samt köra ett cykelpass på grusvägarna.
Tänkte slå Peters tid på Bockhammarsrundan men formen var inte på topp och vid gamla och nedbrända biografen valde jag att ta genvägen över skogen tillbaka eftersom klockan redan stod på 45 minuter. Peter hade 45,21 minuter vid målsnöret senast. Jag ska satsa på 45 minuter nästa gång och köra lite senare på kvällen eftersom rundan avslutas genom byn, man vill helst inte trampa mitt på flygrakan och krocka med en byfåne i en sänkt Volvo 240 med sydstatsflagga.
Varför det gick så segt idag? Jag vet inte. Har varit för mycket av livets goda på senaste, har dragits med en rethosta den senaste veckan som störde rätt kraftigt idag, sedan small det till i höger knä i Snusbacken strax efter Bockhammar som gjorde att jag inte vågade trampa fullt samt att hela cykeln kändes seg. Smetade på nåt skräp från Biltema som gjorde att kedjan kändes seg som gummi av någon anledning. Ja man måste få klaga ibland.
På lördag blir det en ordentlig kedjetvätt och en minirepa på sadeln innan det smäller i Vasaloppsspåret mellan Sälen och Mora på söndag.
Det kostar att ligga på topp. Den utrustning och de anmälningsavgifter jag betalt för att kunna genomföra Vasaloppet, Vätternrundan och Vansbrosimningen har kostat rätt många tusenlappar. På tur väntar som sagt Cykelvasan nu på söndag, en halvmara om ett par veckor samt Lidingöloppet i slutet av september. Och allt svider så klart i lädret så att jag nästan måste ta ett smslån.
Idag meddelade Obiitech att de kliver in som min huvudsponsor och bidrar med anmälningsavgiften till Å-stadsloppet (halvmara). Alla bidrag är så klart välkomna och den som bidragit med mest kosing får kalla sig min huvudsponsor. Även kläder, matkuponger och fiskegrejer fungerar.
Det är enkelt att sponsra och mer info finns på sponsorsidan.
Tanken var att börja med ett något längre inlägg för att sammanfatta det senaste året träningsmässigt eftersom jag håller på att genomföra En Svensk Klassiker men det har inte blivit av ännu och jag vill komma igång. Vasaloppet (öppet spår), Vätternrundan och Vansbrosimningen är avklarade och siktet är inställt på Lidingöloppet i slutet av september. Det ser bra ut och har jag alla kroppsdelar på rätt plats kommer det här att gå vägen. Träningsmässigt har det varit lite klent de senaste månaderna men jag tänkte växla upp nu, på söndag cyklar jag Cykelvasan och i slutet av månaden planerar jag att springa en halvmara här i Örebro, Å-stadsloppet.
Nu är bloggen igång. Ett längre sammanfattande inlägg om det senaste träningsåret kommer på sikt. Nu ska det uppdateras hyffsat frekvent är tanken.
