Igår sprang jag Lidingöloppet som också var den, för mig, avslutande delen i En Svensk Klassiker. Klassikern började i vintras med Vasaloppet och fortsatte sedan i somras med Vätternrundan och Vansbrosimningen.
Sedan min fotskada jag fick i mitten av augusti då jag sprang drygt två mil på grusväg har jag inte rört en fena, på gott och ont. Det positiva var att jag inte alls kände av skadan i foten som tydligen hunnit läka ihop ordentligt, det negativa var att jag kom till Lidingöloppet med ett par riktigt slappa veckor i bagaget. Mina ben var inte alls beredda på den påfrestning tre mil terränglöpning innebär och efter drygt halva loppet började det smärta ordentligt i knän och vader. I det här läget blev jag tvungen att variera gång med löpning och väl inne på sista milen var det i princip bara gång som gällde. De sista fem kilometrarna var klart värst och de tog precis 50 minuter!
Stel som en pinne har jag nu i alla fall genomfört En Svensk Klassiker och det är det som är viktigast.
Nu är det hög tid för en flottig pizza och efter det hockey, Örebro Vipers möter Mora i hockeyallsvenskan.
| Distans |
Tid |
Plac |
| 5,5 km |
0.36.50 |
8940 |
| 10 km |
1.09.07 |
9454 |
| 15 km |
1.46.47 |
9685 |
| 20,2 km |
2.36.11 |
9726 |
| 25 km |
3.21.49 |
9777 |
| Mål |
4.11.49 |
9874 |
Uppdatering 090928 00:53: Örebro spöade Mora i hockeyn med slutresultatet 6-4. Hur stort är inte det? Riktigt läckert. Det blir garanterat fler besök här i ishallen under säsongen. Imorgon är det dags för fotboll igen, ÖSK borta mot GAIS. Den matchen blir på tv:n, eller i värsta fall på radion…
Jag skäms. Jag har inte tränat. Jag har inte bloggat. Jag har inte gjort mycket annat mer än jobbat den senaste tiden, och börjat tävla i affiliate-SM (mer om det i min andra blogg, klicka på länken).
Min fotskada, som jag nu tror är läkt, fick mig att tappa flowet med träningen helt. Men nästa vecka, på lördag, så springer jag Lidingöloppet och det är den sista delen för mig i En Svensk Klassiker. Hur otränad jag än är, hur ont i foten jag än kommer att få (även om jag tror att den är redo nu) och hur jobbigt det än blir så kommer jag att ta mig över mållinjen. Det är nu det gäller. Ska köra ett par löppass nu i veckan som kommer också, på max 1,5 mil vardera.
Jag är så sjukt sugen på att springa Å-stadsloppet idag. Foten är bättre men inte bra. Blir en testrunda strax runt kvarteret för att känna på foten.
Uppdatering 13:03
Det räckte med att gå till Ica för att förstå att det inte ska springas idag. Ytterligare en anmälningsavgift åt skogen. Foten är trasig men det känns i alla fall som att den är på bättringsvägen. Drygt två mil och runt två timmar på asfalt är det dummaste jag kan göra idag, jag får bita mig i läppen och stanna hemma. Skit. Fail. Igen.
Andreas blir glad i alla fall som vill ha smakråd på stan när han ska köpa nya jeans för kvällen. För ikväll blir det italienskt på Amano och efterföljande party med vårt härliga webbgäng och det tänker jag inte missa om jag så ska hoppa på ett ben.
Imorrn på eftermiddagen går starten i Å-stadsloppet här i Örebro, 21 kilometer löpning. Jag anmälde mig tidigare i veckan trots att foten inte var bra, räknade då med att den skulle hinna återhämta sig efter förra helgens löppass men det är nu väldigt osäkert. Har fortfarande ont även om det blivit mycket bättre under veckan. Om det blir att ställa sig på startlinjen imorgon får vi se, det är ett beslut jag måste ta några timmar innan start beroende på hur foten känns.
Det värsta är väl att jag är säker på att foten inte kommer vara helt återställd imorgon så egentligen borde man kanske ställa in redan nu, men jag vill så gärna…
Halvmaran. I brist på Cykelvasa och nedstämd över att det inte blev något av den var jag tvungen att använda min laddade energi till något annat. Eftersom jag ska springa Å-stadsloppet här i Örebro på lördag var jag helt enkelt tvungen att få ett ordentligt löppass i kroppen för att få kännedom om hur den fungerar. Så istället för att cykla min sedvanliga Bockhammarsrunda på drygt två mil grusväg sprang jag den i ett par slitna gamla löparskor som stod i garaget i Skinnsberg.
Jag förstod redan innan att det skulle bli smärtsamt, både eftersom skorna säkert är runt 8-10 år gamla och att jag aldrig tidigare sprungit längre än drygt en mil i stöten. Men jag var beredd på det och fokuserad på att ta mig runt.
Mamma passade på att klippa gräsmattan i Bockhammar vid stugorna och kunde då köra “bakvägen” och lämna av en flaska vatten vid Gäddtjärn efter kanske sju kilometer. Vattnet satt fint och drygt första milen till Bockhammar flöt riktigt bra där mer vätska intogs tillsammans med en risifrutti. Det var en nödvändig pause på ett par, tre minuter ungefär.
Den sista milen hem blev riktigt tung. Fötterna började värka på flera ställen, jag kände att blåsor började bränna men det värsta var smärtan i höger hålfot, eller vad det nu heter. Mitt under foten. Trötta fötter och även vanlig utmattning gjorde att jag var tvungen att gå en hel del mellan kilometer 12 och 17. Det gick riktigt segt. Jag hade tur att mamma kom ikapp mig med bilen efter gräsklippningen och kunde servera mer vatten för det gav verkligen energi och de sista kilometrarna hem efter det flöt hyffsat bra.
Jag vet inte exakt hur lång den här rundan blev men runt 21-23 kilometer ungefär. Klockan stannade på 2 timmar och 16 minuter, en tid som jag utan problem kan få under 2 timmar med rätt skor och ett par mil till i kroppen. Det bör nästan kunna gå att plocka Å-stadsloppet i helgen på under två timmar tror jag. Om nu fötterna hinner återhämta sig.
Kändes riktigt piss att vakna nu. Borde ha setat på cykelsadeln i skogen mellan Mora och Sälen. Vad jag ska göra med kolhydraterna jag laddat var min första tanke när jag slog upp ögonen. Jo vad passar inte bättre att köra Bockhammarsrundan med löparskorna. Perfekt träning så här en vecka innan halvmaran i Örebro. Inte de bästa löparskorna jag har ståendes här hos mamma i Skinnsberg men jag måste göra något idag.
